3 år

3 år sen jag, mamma, pappa, ferran, en full transport och två fulla bilar med alla mina saker rullade ifrån gården i kungsbacka! Just där och då var jag så långt ner jag trodde man kunde komma, har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde där och då, usch!
Nu tre år senare så känns det som att allt skulle hända av en anleding, jag fick med mig ferran hem - min drömhäst utan att jag visste om det, jag flyttade hem till ett helt nytt stall och där jobbade en av mina blivande bästa vänner, sofie! Tänk om det inte hade tagit slut mellan mig och jocke, då hade jag aldrig träffat sofie, aldrig träffat gustav och aldrig haft Hugo!
Det är lite häftigt när man tänker att allt händer av en anledning! Lika ledsen jag var i bilen för tre år sen, lika lycklig är jag idag över hur livet blev idag!
ja vad ville jag få ut av det här då? livet blir aldrig som man har tänkt sig men kan fortfarande bli så jävla bra!
 
 
0 kommentarer