Livet går vidare..
Har insett dom senaste veckorna att jag inte har tiden och orken som ferran förtjänar! Så deppig jag har vart över det här, bara att säga orden får mig att vilja gråta! Men som sagt, livet går vidare och det kan man ju säga att mitt har gjort.. Hugo är bara liten en gång i livet och skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte la 100 % just nu på honom!
Sälja henne kommer jag nog aldrig kunna göra, tanken på att kanske aldrig mer få se hennes ur söta ansikte går verkligen inte! Så därför har jag tänkt att låna ut henne i något år!
Hon förtjänar att komma i första hand och inte bara gå några dagar i veckan och gå och skrota i hagen, hon älskar ju att komma iväg och träna och åka iväg på tävlingar. Så försöker att lägga mitt ego åt sidan och tänka på hennes bästa nu!
Så nu har jag iaf kommit en bit på väg, återkommer med hur det går..
Usch börjar ju gråta av att tänka på hur livet kommer vara utan ferran..
Världens finaste!