Torsdag

Efter jag hade sagt orden till mamma igår så har jag gråtit till och från i ett dygn! Mina stackars jobbarkompisar måste ha undrat vad det var med mig när jag gick runt med svullna söndergråtna ögon hela natten igår.. Inte blev det bättre när jag red ut en barbacka sväng i morse! Fick då ett sms av Gustav som skrev att det är nog det bästa, då bröt jag ihop uppe på hennes rygg och hulkade om ett litet barn, igen! Världens bästa lilla häst stannade i ren chock och vände sig om och kollade på mig, gav henne massor med klappar och hon knallade glatt på igen. Det här är så jävla svårt! Det ända som snurrar i mitt huvud nu är vilka bilder jag ska ha i annonsen, vad jag ska skriva och försöker tänka att hon kommer hamna hos någon underbar ny människa som kommer älska henne lika mycket. Men det här är fan det svåraste beslutet jag någonsin tagit!
Jag förstår att får icke hästfolk låter det här så sjukt överdrivet, det är ju bara en häst som jag hulkade fram till mamma igår, men det är så mycket mer än bara en häst för mig, och oss andra häst människor! Vi har lagt ner alla våra pengar, all vår energi och ledig tid på dessa "djur"..
 
Just nu vill jag verken åka till stallet eller se henne, för jag vet att jag börjar tänka på att jag kanske ska ge det en chans till, precis som jag ha gjort nu i ett år. Men det är dags att ta det där jobbiga jäkla steget, därför gör det så ont i hjärtat av att kliva in i stallet, se världens finastehuvud sticka ut och veta att någon dag inom en snar framtid kommer hon inte står där, jag kommer inte vara ägare till henne, jag kommer inte se det där huvudet varje dag..
Jag vet att jag kommer komma över det här till slut, även om jag kommer behöva hundra tabletter med vätskeersättning pga alla tårar som ständigt trycker bakom ögonen och huvud som gör så jäkla ont för att jag bara går och funderar, men någon gång kommer allt kännas bättre!
 
 
1 kommentar
Julia

Usch vad heartbreaking att läsa 😭 All styrka till dig att ta dig igenom det här 💕