En månad senare, en månad utan häst
Jag ville helst av allt inte vara där, red ut en sista gång med Sara på min överlyckliga lilla häst som verkligen är världens bästa!
Körde upp henne till Gävle där hon nu bor med mamma och mormor, kändes inte så farligt till en början men sen brast det, jag skulle ju åka hem med tom hästbuss och lämna kvar henne där uppe, hon som har betytt så jäkla mycket i 4,5 år!
Jag vet att hon har hamnat i världens bästa familj, annars skulle jag aldrig ha sålt henne dit men det känns ändå - så in i helvete!
Samtligt som det är det här jag ville, så har jag undrat så många gånger den här månaden om jag gjorde rätt.. för ferran vet jag att det blev rätt, men för mig?
Jag har inte satt min fot i stallet på snart en månad, men ikväll måste jag åka och hämta alla saker, jag är livrädd över hur det ska vara att kliva in i stallet utan att se henne där..
